Inget roligt att slå på text-tv på morgonen o få se nyheten att andra våldtäkten på en vecka skett i Umeå.. Själv bodde jag inte här under skräcken med hagamannen, men jag kan tänka mig rädslan.

Jag e uppväxt med att gå hem själv över ängarna på kvällarna, under hela min uppväxt var det inget konstigt att gå själv när det var mörkt. "Är du inte rädd?" "Nope!" Jag va inte rädd för att gå där själv.. men sen kom jag upp i typ 8an, träffade nya vänner, mycket killkompisar o vi började gå runt hea sumpan för att lämna av folk. Alla blev följda hem. Eftersom de bodde e närheten av mig o alla andra bodde på andra sidan sumpan gick vi alltid hem med alla andra först o sen lämnade de av mig. Ingen av oss tyckte egentligen att det behövdes men vi fick sällskap hem ändå. I efterhand är jag mycket tacksam över det, det var riktigt bra gjot av de här killarna!

Desto äldre jag har blivit desto räddare har jag blivit för att gå själv när det e mörkt. Jag tror man har blivit mer medveten. I 7an förstod man kanske inte så mycket, andra året på gymnasiet fattade man mer.. Jag tycker inte alls om att gå själv när det e mörkt. Jag går inte ofta över ängarna själv på kvällarna längre - jag ringer mamma o säger att hon ska möta mig. När jag va 13 gick jag själv.. när jag e 21 vågar jag inte. Måste jag gå själv pratar jag med nån i telefon samtidigt.

Här hemma i Umeå får Micke komma o möta mig om det skulle va så. Det e jobbigt att behöva gå o kolla sig över axeln - men tydligen nödvändigt. De har bra signalement på våldtäktsmannen från igår så jag hoppas verkligen de får tag på honom! För det var en brutal våldtäkt... och det e ljust dygnet runt i Umeå just nu, så när ska man känna sig säker?