Fy fan vad mycket skit som händer just nu! Helt sjukt. Ellr, så är det ju alltid men vissa dagar väller det bara över en. Igår var en sån dag. En familj utvisad efter 10 år i Sverige, en man som skjuter på öppet torg och Gerndt dömd till villkorlig dom efter att ha tagit stryptag på sin dåvarande fru.

Vafan! jag blir så förbannad. Mest blir jag förbannad på mig själv. Man måste ju engagera sig i sånt som är dåligt i samhället. Men hur gör man? Vart börjar man?

Det var anledningen till att jag ville bli soionom, för att kunna hjälpa utsatta människor och det något som jag verkligen vill jobba med. Det kan jag öven göra i skolan. Förebygga att otrygga små människor inte får det stöd de behöver. För jag tror det ofta börjar där. I otryggheten, hjälplösheten och hopplösheten. Om vi kan ge alla människor trygghet, hjälp och hopp - då tror jag vi är en bra bit på väg till ett bättre semhälle.

Man kan inte vara engagerad i allt, men man kan faktiskt vara engagerad i något. Vi måste hjälpa varandra och vi måste se varandra, då kan vi få ett bättre samhälle.

Fy fan för villkorlig dom för misshandel. Vad hade hänt om det var ett barn? Om han tagit stryptag på ett barn? Måste vi göra skillnad på människa och människa? Men det svenska samhället gör ju övergrepp mot barn också, skickar dem till farliga länder istället för att låta dem bo här efter 10 år.

Nu är det dags att vi engagerar oss!