Kan ni förstå att min lilla kille blev 3 år i lördags? Vart tar tiden vägen? Om 10 veckor har vi haft honom i 3 hela år. Det var alltdå tre år sen vi åkte till Vindeln o hämtade världens sötaste lilla valp som var så duktig o pep i bilen för att han var bajsnödig. Som sov mellan mig o Micke i baksätet och som var så söt att han knep en plats i mitt hjärta från första stund. Guud vad tiden går fort!

När vi gick valpkurs med honom trodde vi nog aldrig han skulle kunna fungera på riktigt i en familj.. Han var sämst på kursen kan man nog säga ;) Han gjorde ingenting som han skulle.. Men sen när det bara var typ två gånger kvar så lyckades han sitta brevid andra hundar och stanna tills vi ropade på honom och sedan komma till oss när vi ropade. Han lyckades gå fint brevid oss när vi gick slalom mellan hundar och han lyckades gå lös framför de andra hundarna i gruppen utan att smita till dem. Då började man förstå att om vi bara jobbade massor så skulle det kanske gå..

Och tro mig, det gick. Fan vad vi har slitit med honom. Alla dessa promenader, alla dessa gånger han har misslyckats, men framför allt - alla gånger han har lyckats. När vi har tokbelönat rätt beteende och lyckan bara har lyst i både hans och våra ögon. Alla gånger han lyckas gör han allt lsit så jäkla värt, och nu för tiden är det inte ofta han misslyckas!

Men på tal om valpkursen, när vi gick den sa hon som höll i den att när de är 3 år kommer allt ha löst sig. Guess what? Hon hade rätt. Han är världens finaste och duktigaste hund. Nu för tiden går han nästan alltid lös, han lyder oss. Han är inte längre besatt av andra hundar, men framför allt - han väljer oss framför dem! Att han vet att vi har en boll i fickan kan underlätta valet för honom ;)

Nä, han är verkligen den finaste familjemedlemmen man kan önska sig!