veroniicakarlssons

Drottningholm

Kategori: Allmänt

Det har blivit en tradition för mig och Micke att åka ut till drottningholm en gång varje sommar. Precis brevid slottsparken ligger det två stora hundöar där man får släppa hundarna och gå runt. Idag hade vi med oss mickes föräldrar och Sandra och Dixi. Aston och Dixi stormtrivdes, sprang runt o busade. Aston hittade en ettårig ridgeback-tik som han busade fint med. Det är alltid roligt att se honom ha kul o snacka lite hundspråk med andra hundar, det är viktigt.

Efter att de busat av sig hade vi picknik utanför på ängarna och sen gick vi o tittade lite i omgivningarna innan vi åkte o tog en fika en bit där ifrån.

Hade en riktigt trevlig dag. Nu ligger Aston däckad och har gjort det de senaste timmarna, vilket också är väldigt skönt - det är det andra positiva med att åka dit, sen är han trött av att ha gjort något han älskar.

Det är väldigt bra att gå runt där på drottningholm. Kungen gillar ju hundar så det är inga förbud någonstans, man kan knalla runt på gräsmattor och bland sevärdigheter och de får vara med. Annars finns det en jäkla massa förbudsskyltar här i Stockholm har jag reagerat på, inte just mot hundar utan mer i allmänhet. Mycket som är förbjudet..

Stockholm!

Kategori: Allmänt

Det kanske blir tunnt från mig i veckan, vi får se. Mamma har köpt ny dator så nu går det ju iaf att använda hennes dator utan att få krupp men det kan hända att jag är upptagen med annat! Än så länge är bara helgen upp-planerad men det brukar gå rätt fort när man väl är där att fylla upp tiden.

Imorn ska vi iaf på skansen med Melissa, Lucas, Tezz o Mathias. Det ska bli skitkul, tror dock Micke är den som är mest förväntansfull ;) Han har snackat om skansen i två veckor nu! På fredag ska Micke hänga med sin allergiska kompis så jag ska umgås med Aston (och Leyla, Melissa o lillebror?) o sen på eftermiddagen/kvällen ska jag träffa Kim o förhoppningsvis Helena en stund. På lördag är det 25årsfirande för Malin och på söndag blir det drottningholm och hundöarna med Mickes familj!

Fullspäckat, det är så det ska va!

Jag lever!

Kategori: Allmänt

Jag har njutit för mycket av min ledighet och suttit för lite vid datorn för att blogga! Men nu känner jag mig tvungen, har några stycken som tjatar nr det dröjer för länge mellan inläggen..

Så vad har hänt på senaste tiden? Jag har får 0% CSO  på jobbet vilket betyder att det kommer en hemlig gäst och köper mat och bedömer service, kvalitet och renlighet, allt var väldigt bra. Man kan bara få 0% eller 100%, finns inget mittemellan så antingen klarar man det helt, missar man på en punkt får man 100% och jag klarade det alltså helt. Eller inte jag ensam såklart, alla som jobbade under skiftet men det var mitt första skift! Micke köpte bubbel och jordgubbar för att fira vilket var mycket uppskattat :)

I lördags överraskade Fredrik oss med ett besök, vi åkte ner på stan och satt på Rex uteservering och hade jäkligt trevligt. Fredrik var smart och gick hem i tid, själv drack jag ett glas för mycket vilket blivit en dålig vana verkar det som men jag tror att jag har kommit på varför. Jag gick ner 13 kg i vikt för drygt ett år sedan. Jag är van att kunna dricka en viss mängd (ganska mycket) utan att ens känna av nåt. Nu klarar jag inte alls av samma mängd alkohol, nästan ingenting faktiskt. Dags att lära mig min nya nivå, annars får jag nog lägga alkohol på hyllan ;) Både jag o Micke var bakis i två dagar så det har varit lugna dagar..

Idag var vi iaf nere på stan o klippte oss, så ny är vi nyklippta inför Sthlmsbesöket. Imorn går tåget mot huvudstaden för att umgås md familj och vänner i en vecka! Ska bli jättemysigt!!

Visste ni?

Kategori: Allmänt

Att jag är typ det värsta planeringsfreaket? Det är sant. Avkoppling är att få skriva listor på saker som måste göras och planera maten för veckan som kommer. Vi har en städlista som ändras då och då så jag får planera om. Det gör heller inget om planeringarna spricker, då kan jag planera en gång till - bara roligare så! Om Micke vill att jag ska bli på bättre humör om jag kanske är irriterad så ber han mig skriva en lista så blir jag oftast glad ;) Haha, ja, alla har vi våra små egenskaper!

Detta är en ganska bra egenskap för mig i min framtid. Som lärare måste man planera MYCKET! Planera, planera om, genomföra, utvärdera och planera om. Om o om igen. Låter hur kul som helst tycker jag. Det är också passande på jobbet just nu när jag kör skift. Då måste jag planera vem som ska stå vart och när folk ska ha raster osv. Skitkul!

Ja, det var det jag tänkte berätta om mig själv idag! ;P

Pepptalk!

Kategori: Allmänt

Ja, nu har det ju gått sådär med träningen under sommaren får jag väl ta o erkänna. Men jag är igång igen från och med förra veckan och nu har jag fått så pass bra arbetstider att jag borde kunna hålla i det här fram tills efter nästa semester iaf! Har även gjort upp ett nytt träninsschema som jag hoppas ska peppa mig lite mer. Blir lite färre övningar per gång men ändå lite fler per muskelgrupp, på det sättet hoppas jag bli starkare utan att tröttna på att vara på gymmet!

Nya upplägget ser ut såhär:

Pass 1: Bröst + axlar
Bänkpress 3x8-12
Armhävningar
Militärpress 3x8-12
Snea axelpressar med hantel 3x8-12

Pass 2: Ben
Benböj 3x8-12
Utfallssteg
Snabb gång i uppförsbacke

Pass 3: Triceps + mage
Kabelpress 3x8-12
Triceps i maskin 3x8-12
2 olika magövningar som varierar från gång till gång

Pass 4: Rygg + biceps
Marklyft 3x8-12
Latsdrag 3x8-12
Rodd 3x8-12
Bicepscurls med stång 3x8-12

Innan hade jag bara tre pass, tränade mage när jag tränade ben och triceps när jag tränade bröst och axlar men jag har kört igenom det här schemat nu (förutom sista passet men det är likadant som innan) och jag tror det här är bättre. När jag hade kört benböj och utfallssteg sist så kände jag inte alls för att köra mage, och idag när jag körde triceps så orkade jag hur mycket som helst. Innan har jag kört triceps efter bröst och axlar och då har jag inte haft speciellt mycket energi kvar till det. Så nu hoppas jag på bättre resultat. Tanken är att köra såhär i ungefär 8 veckor och sedan byta plats på axlar och triceps så jag kan ha mycket energi till axlarna. Japp, nu ska jag bli biff!

Jag o Micke säger att vi ska vara i vårt livs form när vi åker till Thailand så det är bäst att sätta igång! Har iaf tränat tre dagar i rad nu så jag är på god väg. Nu blir det jobb och därmed vila över helgen men sen kör jag hårt nästa vecka igen!

Om jag känner att jag inte orkar på gymmet låtsas jag att den här människan står och skriker på mig..

"Because I said so, that's why!" är ett vanligt citat från henne när deltagarna frågar varför de ska göra något. Haha, jag ska börja köra samma ledarstil på jobbet ;)

Älvsbyn

Kategori: Allmänt

Micke o Aston har åkt till Älvsbyn över helgen, själv ska jag va hemma o jobba. Jätteorättvist och väldigt ensamt.. Första åren vi bodde här uppe var Micke bortrest ganska mycket med utbildningen, de var på olika turer o grejer så en anledning till att jag ville ha hund var att slippa vara ensam hemma när Micke var bortrest, så tar ha med sig hunden... Felplanerat! Men jag hade ändå inte kunnat ha Aston hemma i helgen, jobbar 6-15.30 lördag o söndag. Men jag hade gärna hängt med till Älvsbyn, de ska åka till en jättemysig stuga tillsammans med vänner o bara grilla, basta o umgås. Såna minisemestrar måste ju typ ändå vara de bästa.

Lite bilder från när vi var i Älvsbyn 2009.




Bus var så liten då! Lilla hjärtat!

Sista dagen

Kategori: Allmänt

Vandringen vi var på var 7,8 mil lång och gick mellan Ammarnäs och Hemavan. Om ni vill läsa mer om sträckan kan ni göra det här. Sträckan är den sydligaste och därmed sista etappen på Kungsleden som sträcker sig mellan Abisko och Hemavan. Tanken var att vi skulle gå kungsledens första etapp också senare i sommar, men det verkar inte bli av. För min del är det inte aktuellt, jag har inte känt av mitt knä på ett år men har nu gjort det varje dag sen vi kom hem. Jag vill satsa på träningen igen och har heller inte något sug efter en till vandring den här sommaren. Men, den vandringen vi gjorde är jag väldigt glad att ha gjort, vi hade det roligt tillsammans och lärde oss mycket. Vi kommer ha minnen för livet och vi var ett riktigt bra team! Vi kommer göra vandringar i framtiden också, men lite kortare för att göra det till lite mer semester och lite mindre match ;)

Idag är sista dagen på min semester, känns både bra och dåligt. Börjar jobba kl 6 imorn, hade varit skönare att börja lite senare första dagen efter semestern men å andra sidan har jag ju varit ledig nu och vilat upp mig iaf en vecka så nu ska jag väl orka jobba på igen!

Igår passade vi på att gå ut o käka o dricka lite eftersom semestern tar slut nu. Har haft några riktigt fina sommardagar så det var riktigt gött att få sitta på en uteservering för första gången i år!





Uppvilade

Kategori: Allmänt

Ja, nu börjar vi väl känna oss uppvilade igen. Soomaren har kommit till Umeå och det är skönt att ha några dagars semester utan att ha något planerat.

För min o Mickes del har nog vandringen inte satt några spår, förutom att vi blev allmänt slitna. För min del känner jag av högerfoten lite fortfarande. Den gör inte ont men den känns svulle när jag har den i skor, jättekonstigt för den ser inte svullen ut.. För Astons del var nog resan tuffare än vi kunde föreställa oss. Jag tyckte han såg lite smal ut när vi kom hem så jag vägde honom igår. -2 kg på en vecka. Det är en ganska hög % av hans kroppsvikt som försvunnit. Nu hade han 2 kilo att ta av så det var ingen katastrof, men på en vecka är det ju inte önskvärt. Nu ska han då inte bli smalare iaf. Samtidigt kunde vi inte gjort något annorlunda.. Hade vi tagit bort dragselen hade han dragit ändå fast då hade han haft halsband istället och det hade varit dåligt för nacken och onödigt att han skulle dra i halsband när vi hade en dragsele där det också fördelas bättre på kroppen. Aja, det finns inget vi kan göra så det är ingen idé att älta det. Nu mår hn bra iaf, lite dålig i magen men det är en sommargrej för honom, han tål inte värmen så han blir lös i början av sommaren innan han vant sig.. Han äter iaf ordentligt och har mycket energi.

Imorn har vi planerat att gå till stranden för första gången den här sommaren, hoppas på ett skönare bad än det vi fick på fjällen :)

En vecka i fjällen (forts.)

Kategori: Allmänt

Dag tre började bra. Vi var pigga alla tre och Aston hade iaf fått i sig lite torrfoder även om han inte var speciellt intresserad av mat. Vatten drack han och allmäntillståndet var bra så vi knallade iväg efter en liten sovmorgon! Dagen började som sagt med en stigning men den klarade vi redan på första sträckan och sen var det en behaglig vandring. Inte lika mycket snö som dagen innan och mest plant och nerförs.

Under långa sträckor glömde vi bort att kolla på utsikten för ofta var man tvungen att koncentrera sig på vart man satte fötterna. Det var steningt och blött. När man väl tittade upp möttes man alltid av förbluffande vyer.


Höjdpunkten denna dag var när Micke halkade baklänges på en hal spång och blev lite blöt. Vi fick oss båda ett gott skratt av det :)

Väl framme blev vi så bra bemötta av stugvärden att vi bestämde oss för att tälta på deras mark den natten, kosta vad det kosta ville. Det skulle bli skönt att gå på toa och få kasta sopor iaf! Stugvärden tyckte nog själv att det var lite dyrt och sen blev hon förälskad i Aston så vi fick samma rabatt som om man e medlem i stf (svenska turistföreningen) fast vi inte är medlemar. Ändå betalade vi 260 kr för att få tälta på deras mark.. Men vi kunde hänga strumpor och annat på tork och laga mat inomhus och sådant så det fick vara värt det.

Nu var vi äntligen halvvägs. Här fanns också en sjö och trots att det var ganska kallt ute och svinkallt i vattnet så bestämde vi oss för att tvätta oss i sjön. Målet var att tvätta håret och kroppen men efter ett snabbt dopp så insåg vi båda att håret inte var aktuellt. Vi kände oss dock båda väldigt fräscha efter att ha tvättat oss med tvål och fått på oss rena kläder den kvällen. Jag lovar att det inte var över 10 grader i vattnet, det var det nämligen inte i luften men det var inte läge att vara kräsen! Året premiärdopp är iaf avklarat! :) Och vyn vid sjön var helt sjukt! Det är det absolut vackraste jag sett i hela mitt liv och även om bilden berättar lite så är det inte i närheten av verkligheten!



Vi gick och la oss lite mer utvilade den här dagen. Vandringen hade inte varit så tuff och vi kände oss fräscha. Mitt knä hade faktiskt släppt under dagen men istället hade jag ganska ont i vänster vad och jag kände att jag hade tagit emot mer med högerfoten i nerförsbackarna så den hade fått ta lite stryk, men vi var ändå nöjda med dagen. Vi konstaterade dock att detta hade varit en lagom längd på vandringen. 6 dagar är lite långt. 3-4 hade varit lagom.

Aston var fortfarande inte 100 men det märktes att han trivdes. Samtidigt som vi gick sträckan gick även sex andra personer sträckan och han älskade dem alla ;) Det var faktiskt en av de mest positiva upplevelserna, att man träffade nya människor som man pratade med. En av dem sa att Aston var den mest sällskapssjuka hund hon träffat, och ja, han älskar ju människor så det kan ju stämma :) När några andra gick framför oss så drog Aston allt han kunde för att komma fram, då fick vi bra hjälp!

Nästa morgon gick vi iväg tidigare. Denna dag var faktiskt ganska tråkig om man får säga så. Vägen var dock skön, inte mycket upp o ner utan mest rakt. Vi gick över flera hängbroar under dagen och en positiv överraskning var att Aston verkade älska det. Han drog mot varje bro och koncentrerade sig noggrant för att inte sätta tassarna fel. De gungade ändå ganska bra och han brukar ju annars va ganska feg.. ;) Vi skämtade o sa att det var selen som gjorde att han vågade för han var verkligen en annan hund under vandringen. Han gick på hela tiden, stannade inte och nosade speciellt mycket och var modig som aldrig förr. Gick över broar och vattendrag, till och med små forsar - han som är rädd för vatten..

Vi kom fram tidigare den dagen och valde att sova en stund innan vi gjorde middag. Varje dag när vi satt upp tältet så gick Aston in och la sig o sov, han blev riktigt duktig på att vila när det var dags att vila och jobba när det var dags att jobba. Den dagen hade han fått i sig helt okej mycket mat också så vi kunde inte annat än vara nöjda. Det verkade som att han mådde betydligt bättre.



Nästa morgon vaknade jag av att Micke satt o stirrade på mig. Klockan var typ kvart över sex o han tyckte vi hade sovit färdigt.. Jaja, det var bara att kliva upp. Dagen skulle börja med en rejäl stigning, och sen skulle vi genom ett pass innan vi var framme. Aston drog på bra i uppförsbacken, det var rejält med snö så det var tacksamt att han hjälpte. Efter en stund fick vi veta vad han drog efter..

Syns inte jättebra men det är en hel del renar. När vi såg renar stannade vi alltid så de fick chans att gå iväg innan vi gick vidare. Den här gången blev Aston tokig, renarna var många och de sprang. Innan hade Aston mest kollat på renarna och dragit lite mot dem när vi sett dem men den här gången skällde han frustrerade skall och ville väldigt gärna fram. Ännu ett friskhetstecken! Renarna är nog vana så de flyttade sig inte jättemycket, men de höll koll. Så nära vi kom de här renarna hade vi aldrig kommit innan.

Micke bar ju tyngre än mig och nu började han bli rejält trött. Jag drog på lite snabbare i snön så han skulle få extra hjälp av Aston som gärna går först och därför drog mer om någon annan gick före. Vi hade riktigt fint väder så första halvan av denna dag var ändå positiv och vi hade bra humör. Micke sa till och med att allt jobbigt under veckan var glömt och förlåtet när man fick sånt här väder. Vi hade ju haft tur med vädret hela veckan, inte en regndroppe hade vi fått på oss under vandringarna men den här dagen var himlen blå, och tur var nog det för det var rejält uppförs med mycket snö..


Ja, så här kan det se ut i delar av Sverige den 29 juni..

Här var vi äntligen uppe efter dagens första och värsta stigning (drygt en timme i uppförsbacke):


Efter detta trodde vi resten av dagen skulle vara lekstuga, så blev det inte. Det fortsatte uppförs lite här och där och var rejält med snö. Jag o Aston hade dock mycket energi och det sista snöfältet innan lunch sprang vi över tillsammans ("sprang", ingen vidare fart om vi säger så..). Aston älskade självklart att det var snö. Han borrade ner huvudet i snön och rullade sig på rygg. Han älskar ju snö så han kunde nog inte ha önskat en bättre semester!

Lunchen var den bästa någonsin. Pasta och köttfärssås i skinande sol och lä. Vi vilade upp oss alla tre och trodde att vi skulle ha rejält med energi efter. Det kom ett gäng som gick åt andra hållet och de sa att det inte skulle vara så mycket snö resten av vägen så vi vandrade nöjt vidare. Energin räckte dock inte länge. Det var massor av snö och mycket hade börjat smälta så det var mer tunggått nu än på förmiddagen, solen vart borta, det blåste och skulle nog börja regna när som helst. Vi tog korta steg och kom ingen vart, ingen av oss hade krafter. Jag tappade humöret först men kom tillbaka till ytan lagom till att Micke blev på riktigt dåligt humör. När vi väl kom fram satte vi fort upp tältet, gick in och tryckte i oss mackor och sen sov vi i tre timmar. När vi vaknade var vi på bättre humör. Regnet öste dock ner och vinden ven. Vi tvingade oss ut med Aston och hämtade vatten, sen lagade vi middag i förtältet innan vi somnade om. Äntligen var det sista natten i tält!

Aston åt bra den kvällen, han hade fått i sig mer än en dagsranson med mat så nu kunde vi sluta oroa oss!

Sista dagen ville vi mest bara fram. Vi trodde att dagen skulle vara mer lättvandrad än vad den var. Det var uppförbacke efter uppförsbacke och jag blev riktigt less. När vi väl såg liftsystemet i Hemavan kom dock humöret tillbaka och vi tog en sista paus i solsken och åt lufttorkad skinka alla tre! Vi halvjoggade ner för slalombacken och gick direkt till Sibylla o käkade hamburgare.

Äntligen var äventyret över. Vi var stolta men ömma. Kroppen var rejält sliten men psyket var stärkt. Vi hade klarat det tillsammans. Nästa mål var att få ta en dusch, det var väldigt skönt efter 6 dagar!

Vi hade en väldigt fin vecka, men 3-4 dagar är nog mer lagom. Till slut kollar man inte på utsikten och bergen känns inte lika mäktiga när man sett dem några gånger. Kroppen gjorde ont, det gör den till viss del fortfarande. Min högra fot var svullen när vi kom ner och Micke har fortfarande ont i sina fötter. Vi är stela i vaderna och än så länge är vi inte riktigt återhämtade. Aston har sovit hela dagen förutom några snabba rastningar. Han är helt slut!

Jag föreslog för Micke idag att vi skulle göra det till en tradition, fast senare under sommaren i fortsättningen så man slipper snön. Han ville inte höra talas om det ;) Haha, det vill jag nog inte heller. Men Tärnasjön skulle jag gärna tillbaka till, den utsikten var ju magisk. Synd att det verkligen är halvvägs, då måste man ju vara iväg 6 dagar för att ta sig dit..

En vecka i fjällen (dag 1-2)

Kategori: Allmänt

Äntligen hemma! Så kände vi nog alla tre igårkväll när vi ca kl 23.00 klev in genom dörren. Det första vi gjorde var att sätta igång tvn o kolla på prisutdelningen, hade lyssnat på hela matchen på radio så vi visste att Spanien vunnit med 4-0!

Men det här inlägget ska inte handla om hemkomsten utan upplevelsen av en vecka i fjällen, och jag ska försöka skildra det som det var, och inte med för mycket negativt eller för den delen krydda med för mycket positivt bara för att det nu har gått några dagar och kroppen har återhämtat sig ;)

Resan började i måndagsmorgon, bussen gick 06.55 nerifrån station, då hade vi glömt väga våra ryggsäckar men en gissning är att min vägde strax under 20 kg o Mickes strax över 20 kg. Vi var med andra ord för tungt packade för en veckas tuff vandring. Men det var vi lyckligt ovetandes om just då.

Framme i Ammarnäs blev det att tejpa fötter o kolla karta o lite sånt.

Micke kollar kartan. Men på en gång kan vi se en liten del av vilka fantastiska vyer vi har att vänta oss..

Vad jag inte tänkte på när jag såg detta var att vi faktiskt skulle upp på en hel del sådana "kullar". Det blev jag dock varse redan första dagen. Etappen var 8 km och målet var att komma över trädgränsen. Aston var pigg och fick springa lös första dagen och vi kände att vi äntligen var iväg. Vi hade planerat länge och väl och nu var det äntligen dags.


Redan första dagen bjöd på storslagen natur. Vi gick hela tiden i skogen och här och där kom mindre och större forsar.

Micke gömmer sig till höger i bilden om ni inte ser det ;) Här passade han även på att fylla sin vattenflaska med iskallt vatten!


Vi passade på att rasta på en plats där det hade öppnat upp sig lite och vi hade fantastisk utsikt över både bergen och en sjö.

Första dagen gick snabbt. Vi hade myclet energi, men vi flåsade på bra. I slutet av varje sträcka låg en stuga där de flesta som vandrade sov. Det betydde att de inte hade med sig tält och sådant. Av de vi träffade under vandringen var vi det enda undantaget. Det betydde att vi var tyngre packade än alla andra och tog oss fram betydligt långsammare. Att vi hade Aston med oss bidrog också till extra packning, men även till draghjälp och utan honom vet jag helt ärligt inte om vi hade klarat vandringen. Jo, det hade vi väl, men det hade varit tuffare och med ett sämre humör.

Dock var antagligen Astons humör inte alltid det bästa. Förtsa natten vaknade vi av att han frös. Vi hade med oss liggunderlag till honom och även en tunn sovsäck. Vi virade sovsäcken om honom och kramade honom båda två och så somnade vi om.

Trots att han sovit dåligt visade han inga teckan på att vara trött på morgonen utan tvärtom var han full av energi. Han skällde på luften och följde efter oss vart vi än gick med förväntansfull blick.

På med kläder och packning, dragsele och tassalva för Astons del och sedan var det bara att starta dag två. Detta visste vi skulle vara den absolut tuffaste dagen, först upp på Kungsledens högsta topp, sedan ner i en dal för att sedan klara nästa stigning och sen neråt igen.

Det var en tuff dag för oss alla tre. Energin tröt ibland men vi försökte hålla humöret uppe även då vi blev trötta. Jag var på gränsen en gång och då fick Micke ta lite av min packning också gick det bra igen. Etappen efter var det Mickes tur att vara gnällig och så höll vi på ibland. Men vi tajmade så vi väldigt sällan var gnälliga samtidigt och på det sättet lyckades vi hålla humöret uppe den mesta av tiden. Annars är det lätt att fastna i gnäll.

Aston visade inga tecken på trötthet. Han pausade inte när vi pausade utan hade full energi. Men så hände det. Efter lunch spydde han upp delar av sin frukost och det lilla han fått smakat av våran lunch.. En av de sakerna som man inte ville skulle hända hände. Det som vi var minst förberedda för. Vi hade med oss första hjälpen om vi skulle skada oss och alvedon och vätskeersättning till oss själva om vi skulle bli sjuka, men inget till Aston om han blev sjuk. Vi gick vidare men tog resten av dagen i Astons takt. Plötsligt vilade han så fort det var paus men hade ändå gott om energi så fort vi gick.


Vi försökte hålla det så vi gick i 45 min och sen pausade i 15 min, detta för att vi alla tre skulle orka. Dag 2 skulle vi ta oss den längsta sträckan under veckan, utmätt av stf till 19 km. Vi åt både lunch och middag på vägen och pausen innan middagen låg Aston och skakade. Jag la mig brevid honom och kramades så han skulle bli varm. Efter den pausen fick han dock upp farten. Han gick längst fram så vi skulle gå i hans takt. Jag hade hans koppel fastspänt i min ryggsäck och han drog mig både uppförs och nerförs. Efter ca 30 min förstod vi varför, renar! Där stod ett helt gäng runt stigen och vi tittade alla tre med stora ögon. Det var de första renarna vi såg under veckan men absolut inte de sista.

När vi kom fram till ett vattenfall där vi kunde ta vatten passade vi på att pausa för middag. Aston la sig ner på direkten, men skakade som innan. Vi offrade våra jackor och sen sov han gott. Det var inte kallt, tvärtom, solen låg på och jag o Micke passade på attt ta av oss blöta kängor och strumpor så de fick torka lite. Vägen var nämligen väldigt blöt på många sträckor plus att det blev svettigt ibland.


Den här dagen tänkte vi att vi skulle sova i en stuga när vi kom fram så Aston skulle slippa frysa men efter att ha fått höra priserna tänkte vi att vi istället satsar på att hålla honom varm i tältet. Det var verkligen hutlösa priser de tog. För oss tre hade det kostat ca 700 kr för en natt och då är det ändå självhushåll och utedass. Alla hjälps åt att hämta vatten osv. Det kändes orimligt när vi ändå hade ett bra tält. Vi hittade faktiskt en riktigt fin tältplats vid en bäck och såg till att Aston hade både sin sovsäck runt sig och både våra jackor över sig hela natten och vi vaknade aldrig av att han frös. När man sover i tält vaknar man ju ändå några gånger under natten så vi kunde hela tiden hålla koll på honom och han verkade sova utan att frysa den natten, men många gånger tittade han på mig när jag vaknade så speciellt gott sov han nog inte. Vad som också oroade var att han valde att inte äta något. Vi försökte ge honom små portioner men han var inte intresserad alls. Inte förräns näst sista dagen åt han hela sina portioner igen.

Andra dagen var riktigt tuff och nu hade vi ont både här och där. Det värsta var att jag hade fått känningar i mitt vänstra knä. Det var riktigt stelt och jag var rädd att det skulle leda till att jag belastade andra delar av benen konstigt. Så blev det också till viss del, men knät gick över och de andra känningarna också. Jag vet inte vad jag hade för förhoppningar den kvällen, men jag hade inte blivit olycklig om en helikopter kom och hämtade hem oss. Så trött och less var jag, det var vi båda. Men samtidigt hade vi kul och det var ju på kvällarna man fick vila upp sig med snacks i tältet och bara skratta tillsammans. Vi kollade kartan för nästa dag och såg att morgondagen skulle börja med en kraftig stigning men att dagen sedan skulle vara lättare. Vi konstaterade nöjt att vi klarat vandringens största utmaning, dag 2, och somnade ganska utmattade. Senare fick vi veta att en vandrare som gått med gps fått sträckan till 22 km. Det tog oss 11 timmar att gå den dagen, med paus för lunch och middag, men ändå - ine konstigt att man var trött och less.

Resten av veckan får ni någon annan gång. Nu ska jag gå o köpa frukost!