Jag vill aldrig, aldrig mer se Aston så! Jag hade redan bestämt innan att om de frågade om vi ville va kvar när han fick lugnande så skulle jag säga nej, men vi fick inte det valet. De gav honom lugnande o sen fick vi sitta inne i ett undersökningsrum med honom tills han praktiskt taget sov men ändå var vaken. Han skakade i hela kroppen men vägrade att lägga sig ner innan han praktiskt taget ramlade ihop. Vi försökte hålla lugnet men när han stod upp o skakade i hela kroppen fick vi panik. Micke var helt tårögd och jag visste inte vad jag skulle göra, jag satt ner på golvet och försökte få Aaton att lägga sig ner, men han är så envis!

Vi ska ju skydda honom från sånt, inte vara de som bestämt att det ska va så! Usch vilken dålig dag det här är!

Jag o Micke spenderade dagen på stan o sen gick vi tillbaka och hämtade honom efter knappt fyra timmar. Det är det värsta jag har gjort i mitt liv. Han ville knappt titta på oss, han visade ingen glädje alls för att vi hade kommit tillbaka. Han var trött o kunde knappt gå. O vi skulle åka buss hem stackarn! Väl hemma däckade han direkt, han kunde inte ens gå hela vägen till hundsängen.

Den här dagen får gärna ta slut nu!