Jag glömde o skriva att jag o Micke såg Marley and me igår. Jag fick den i födelsedagspresent av Aston :P Vi har sett den förut, såg den på planet på väg hem från New York i maj. Men det var helt annorlund nu när man har hund!! Och man tittade hemma. På planet försökte man ju hålla tillbaka alla tårar.. Jag kunde ju ändå relatera till när Bessie dog då, men jag tror att skillnaden nu e hur mycket vi kämpar med Aston, o de kämpade verkligen med Marley. O Marley va världens värsta hund men ändå världens bästa hund - precis som Aston! ;) Nä, Marley va faktiskt värre än Aston.. Men iaf, jag storgrät verkligen o tillslut började Micke säga vafan o skratta o då tittar jag på honom o då har han inte heller kunnat hålla tillbaka tårarna. (Han börjar skratta när han gråter för att det blir mindre pinsamt då ;)) Shit alltså vilken ångest det va att se slutet av den filmen. När den va slut så la jag o Micke oss brevid Aston på golvet o kramade o pussade honom o sa hur mycket vi älskar honom :) O han njöt av upmärksamheten, rullade över på rygg o ville bli kliad på magen ;)

Alla som inte har sett Marley and Me, se den! Det e en jättefin historia om människans bästa vän :)

Jag har varit ute o sprungit nu.. i slutet av rundan kom en hund skällande emot mig så då fick jag stanna. Jag e inte rädd för hundar men man ska ändå ha respekt så jag började gå istället för att jogga så jag inte skulle hetsa upp den på nåt sätt. Men hussen ropade till sig hunden på direkten, men inte ens en lite ursäkt fick jag när jag gick förbi honom, han hade ju faktiskt förstört min joggingtur.. Så jag sprang väl typ 3 km innan det hände, sen gick jag hem. Har väldigt svårt att börja springa igen om jag väl har stannat, men annars hade jag faktiskt klarat hela rundan - kände mig pigg!