Man hinner knappt skriva o berätta om sin vecka innan ändringarna sker. Ska börja jobba 16 idag istället, det är ganska bra. Tiden gick sjukt fort på jobbet igår. Jobbade till 00.35, är så trött på stängningarna alltså. Det tas bara för givet att man ska stanna, många skiftledare frågar inte ens. Det är inte så att jag bara skulle gå o lämna de andra med all städning.. Men t ex igår hade jag faktiskt behövt gå när jag slutade för vi hade inte gett Aston hans pencilin i såret innan jobbet och Micke har skola idag. Så, Micke fick vänta uppe till 1 när jag kom så vi kunde göra det, för det går inte att göra själv. Då tycker jag det är dåligt att man inte ens blir tillfrågad om man kan stanna, man får bara uppgift på uppgift.. Tråkigt att gå ifrån jobbet arg när man annars gillar det.

Aja, nog med negativa tankar. Det hände en ganska spännande sak på väg hem från jobbet igår. Det var kolsvart, jag har lysen på cykeln men de suger tydligen, men då är jag ju inte olaglig iaf. Precis utanför oss så håller de på med vägarbeten. Så på vissa ställen är det asfalt och på andra ställen inte.. Iaf, jag skulle cykla över gatan, en bil hade stannat vid busshållsplatsen typ 20 meter därifrån, jag cyklar över - det är asfalt på vägen, precis där bilvägen tar slut tar tydligen all väg slut, för helt plötsligt stupar cykeln. Jag hann bli rädd!! Men, det gick bra, det var bara en grop. Just då skyndade jag mig upp o ville bara därifrån, jag klättrade upp med cykeln från gropen och cyklade vidare. Väl hemma gapskrattade jag - det måste ha sett fantastiskt roligt ut för de i bilen!! Haha, så nu har jag lite ont i kroppen - lite träningsvärk och lite ont för att jag cyklade ner i en vägarbetsgrop :P

Imorse när vi var ute med Aston så kom en lös golden. Vi hörde på avstånd att matten ropade, och han var nära att klara det. Men till slut kunde han inte motstå att komma fram. Jag ställde mig bakom Micke med Aston och Micke ställde sig så den andra hunden inte kunde komma fram. Vi var typ bakom ett buskage skulle man kunna säga så det tog en stund innan matten till hunden kom fram. När hon gjorde det sa hon till Micke att putta på hunden, för den hade stannat och försökte inte ens komma fram till Aston längre. Micke puttade och hunden gick tillbaka till sin matte som tackade och sa att det är inte alltid man träffar dem som hjälper och att hon blev väldigt glad. Kul att höra :) Med att hjälpa menade hon då att hunden aldrig fick chans att hälsa på Aston - det kom ingen belöning för honom.

Nä, nu ska jag sätta igång med den här dagen, om fyra timmar måste jag ju till jobbet. Men imorn är jag ledig igen :)