Helt plötsligt så ba, vafan det e ju PER!!! Per va med i melodifestivalen! Han var med i Pain of salvation! Värsta saknaden fick jag i hela kroppen efter den tiden i livet. Tiden med kyrkan som va så underbar! Alla läger, alla skratt, all gråt, alla kramar, allt mys, alla lärdomar, alla människor.. Det var verkligen en underbar tid! Jag har verkligen haft tur som har fått uppleva det och till stor del har det format den jag är idag. Och Per! Vilken underbar människa!! Han har verkligen varit en av mina förebilder i livet, han är så härlig! Han fick mig att söka till socionomutbildningen :) Och det var ju så himla rätt. Allt kommer bara tillbaka nu. Det fanns ju en anledning till att jag skulle bli socionom. Jag BRINNER ju för det arbetet som jag skulle kunnat utföra som socionom. Jag hade drömmar om eget företag, eller åtminstone en frivillig verksamhet vid sidan om.. Jag vill verkligen jobba med ungdomar som farit illa, jag vill verkligen det!
Men jag kan göra det som lärare också, också kan jag se till att ungdomar aldrig hamnar på glid.. Jag ångrar mig inte, men ibland blir jag lite vemodig. Men sen inser jag att jag har hela livet framför mig och att det är upp till mig vad jag tänker göra med livet!
