veroniicakarlssons

Visst var det tråkigt när jag var borta några dagar? Jag förstår det, nu är jag tillbaka. Man får inte använda tillräckligt många bokstäver på Twitter så jag behöver bloggen också.

Den här veckan har varit bedrövlig på många sätt och vis. Det började ju i måndags med att jag vinkade av Micke o Aston på deras livs bästa resa.. Ja, så sa han när han kom hem, att det var den bästa resan han gjort. Kul för dem, tråkigt för mig.

I onsdags fick jag ett jobbigt samtal från Mickes mamma att hans mormor var väldigt dålig igen, det har gått lite fram o tillbaka men nu var hon riktigt dålig. Senare samma kväll gick hon bort. På torsdagen berättade jag för Micke och just nu är livet lite jobbigare än vanligt.

Hon var en väldigt fin mormor. Hon hade bara två barnbarn, Micke o Sandra och de var väldigt viktiga i hennes liv. När vi har varit i Sthlm brukar vi ta med oss Aston på promenad och gå över o fika. Alltid bullar, kaffe o läsk. De var alltid så glada, både mormor o morfar. Senast vi sågs var när vi var i Sthlm i juli. Då satt vi ute o fikade o Micke hjälpte morfar i trädgården. Det är ett fint sista minne vi har av henne! Det bästa med henne var nog hur mycket hon tyckte om Aston och att hon hejade på AIK ;) Nä, men hon var alltid snäll och glad och givmild och självklart kommer vi sakna henne. Mickes morfar är självklart jätteledsen. Usch, jag blir tårögd när jag tänker på hur det måste kännas att förlora sin livskamrat..


Veckan fortsatte iaf med att Micke o Aston kom hem ordentligt, och ordentligt trötta ;) Aston sov som en stock hela kvällen. Micke var ledsen också, det var jag med men han är självklart mer ledsen. Vi fick en fin kväll tillsammans. En av de absolut finaste sakerna med Micke är att han alltid vågar visa mig sina känslor, det är en styrka i honom att han vågar vara svag och sårbar ibland. Och att vara ledsen när man har förlorat en så fin mormor måste man ju få vara!

Igår var det kräftskiva för att fira mammas födelsedag (några dagar sen, hon fyllde i torsdags). Vi åt kräftor o västerbottenostpaj. Jag gjorde lyxmackor med majonäs, ägg och kräftstjärtar, kändes 4-stjärnigt minst!

Imorse vaknade jag av att Micke stökade i köket, frukosten var serverad - vilken lyx ;) Han var bara tvungen o cykla iväg till ICA o köpa kaviar så jag fick ta ut Aston. På fården leker världens sötaste små tussar med varandra! När de ser Aston börjar den ena skälla och gå mot oss. Matten skyndar sig fram o frågar om Aston är kaxig eller om valpen får hälsa om den vågar sig fram. Aston stod väldigt tålmodigt  väntade på att valpen skulle våga. Till slut blev han dock lite för uppspelt så han hoppade ett par steg framåt och båda tussarna flög iväg ;) Men de vågade sig fram o nosa sen och Aston hoppade på hussen o matten istället så han var nöjd han med. Jag var dock inte nöjd, jag blev valpsjuk! Två små söta 16-veckors norrbottenspetsar, åh jag tror jag dör!

Efter frukost fick jag vakna ur min drömhelg o vinka av familjen för andra gången på en vecka. Usch! Dagen har dock varít ganska bra. Jag har tvättat o kollat på Brothers&Sisters så jag ska inte klaga lixom ;P

Märkte nu ikväll att jag inte har tackat ja till min kurs i höst, det var klantigt.. Men det löser sig nog ;) Hoppas jag..


Jag har läst lite om halvmaran också, har hittat lite formtoppningstips och ett formtoppningsprogram som jag ska köra de sista tre veckorna inför. Sen ska jag kolhydratladda de sista dagarna. Just nu i träningen ska jag avsluta varje kortare pass med lite intervaller plus att jag har lagt in ett backintervallpass på torsdag. Imorn blir det 1,5 mil om mitt ben känns helt bra, tror jag har överansträngt någon muskel eller något men det knns betydligt bättre nu än igår så förhoppningsvis är det återställt imorn!

Så här mycket hade jag aldrig kunnat skriva på Twitter..