Nu var det länge sen. Livet kom i vägen än en gång får man väl lov att säga.

Vet inte vad jag skrev om sist men vet att jag inte har skrivit sen skithunden var i farten iaf. Bokstavligt tala är han en riktig skithund!! När jag tänker på det blir jag bara arg, fan att han ska hålla på som han gör. Han fattar verkligen inte vad som är viktigt i livet. Hn lever för saker han kan stoppa i munnen, framför allt BAJS!!

Vi var ute i onsdagskväll. Han hade inte fått riktigt så mycekt utevistelse den dagen som vi önskar att han ska få så vi bestämde att vi skulle ta en 30 min promenad åtminstonde så han vi alla skulle sova gott sen. Tanken var att gå ut lite tidigare så jag kunde plugga lite när vi kom in.

Vi gick en bit och mötte Loka, en bostonterrier som Aston busar lite med ibland och framför allt träffas de på hundträffarna vi har på måndagar. De hälsar lite och sen går vi vidare för det var mitt på en gångväg så inte riktigt rätt plats att busa.

Vi fortsätter gå vår lilla runda och när vi är på väg tillbaka möter vi Loka igen, den här gången på en lite mer avlägsen plats och hon busar redan med en annan hund, goldentiken Lova. Aston blir uppspelt och vill självklart vara med och det får han.

Vi står o snackar och plötsligt sitter Aston och Lova fast i varandra, skitförbannade. Vi försöker få isär dem men de är riktigt arga och riktigt envisa. Till slut slänger sig Micke på dem och drar isär dem. Aston har blod i pälsen och när jag känner om det finns någon källa till blod där så ser vi att det bara rinner blod ur Lovas mun. Hennes matte tar bort det med lite snö, hon verkar öm i munnen men det slutar blöda. Fy, vilken läskig bild det var. Ni som kände Bessie vet hur hennes stomatol-leende såg ut, tänk er det men att alla tänder är röda och det rinner blod..

Vi känner av båda hundarna och de verkar okej. Aston vill inte riktigt sätta ner ena tassen men vi hittar ingen ömhet och ibland blir han så pga kylan så vi låter dem nosa av varandra lite. Lova är snabbt tillbaka i glad sinnesstämning men det tar lite längre tid för Aston.

Vi går en it med dem och de erkar släppa det, men sen ser vi att Aston blöder på benet å vi tar hem honom och tvättar rent och sen var det inte så mycket mer med det.

Det jobbiga med situationen är att de antagligen bråkade om en bajskorv. Alltså, jag skäms ju som ens skriver det, men det är sant. Han är besatt och tydligen är Lova också det. Blä, blä och åter blä.

Vi bestämde oss för att inte ta några långa promenader på några dagar. Han verkade inte öm i benet, men det hade gått hål i skinnet på tre ställen så det kanske ändå skulle bli ömt om han gick för mycket på det. Lägligt nog blev han magsjuk i fredagsmorse så det fick bli en lugn helg för hans del.

Nu är han tillbaka i sitt gamla jag. Han har träffat Lova igen två gånger och de verkar vara som innan så antagligen kan de komma överens så länge det inte finns bajs i närheten..

När vi var ute idag fick Aston gå lös en stund. Han stack in i skogen och åt bajs och jag ville ge bort han igen. Jag kopplade honom och gick med snabba steg hem. Dock är han för söt för att vara arg på en längre stund så nu är vi kompisar ;)