Ofta när jag är ute o går med Aston tänker jag på livet och allt runt omkring, det är en mysig stund vi har för oss själva och många gånger är det den bästa stunden på dagen när vi bra är ute o slappar, speciellt om dagen är som idag, typ 20 grader o sol.

Vad jag tänkte på idag var kläder, och framför allt kläder under min uppväxt. Fy vad dryg jag var mot min mamma. Jag ville ha buffalos, fråga mig inte varför - fruktansvärt fula skor.


De kostade typ 1400 kr för 10 år sen, jag är inget proffs på ekonomi men jag gissar att det skulle va värt typ 2000 kr idag. Om jag fick ett par? Nope! Om jag var arg? Haha, ja.. Som tur var hade jag en kompis som hade flera par så när vi gick på disco o sånt kunde jag låna ett par av henne... Men alltså, snälla Veronica 12 år, varför bråkade du med din mamma om dessa fula skor??

Samma sak med Cat-kängor..

Ser de inte ut som alla andra kängor? Eeh, jo.. Men det var viktigt att det skulle va Cat.. Jag fick ett par till slut efter mycket tjatande, tror de var i samma prisklass som Buffalos men jag lovade att använda dem flera vintrar vilket inte hände. Efter den vintern ville jag inte ha kängor längre..

Min mamma borde på riktigt ha skickat mig till ett u-land och låtit mig svälta, så jävlig kan jag ha varit under vissa stunder i min ungdom men hon gav inte upp utan fortsatte att försöka uppfostra mig. Jag tror hon lyckades ganska bra, även om det kanske inte märktes förrän jag närmade mig 20.

Så fort jag började tjäna egna pengar så blev det självklart märkeskläder, Gul&blå jeans skulle man ha då..


Och sen var det dieseljeans.


Hur mycket jag bryr mig idag? Inte mycket.. Jo, okej, när jag ska köpa jeans tänker jag att jag vill ha ett par diesel, de sitter faktiskt bättre än andra jeans och har ofta snygg design. Men sen köper jag ändå oftast ett par på Gina tricot eller någon annanstanns för 500 kr istället för att lägga 1300 kr på diesel.

Det som slog mig idag var bara varför jag var så dum att jag ville ha dessa kläder? Inte en enda person trodde  att jag var rik, ett par skor hade inte ändrat det. Jag spelade fotboll och innebandy vilket kostade pengar och jag hade alla kläder jag behövde och livet var aldrig ett problem. Ändå var det så viktigt att få ha dessa statusprylar som ändå bara hade varit en dålig fassad för något som inte fanns, och som alla visste att det inte fanns.

Jag kan lägga 1300 kr på ett par jeans idag för att det är mina pengar som jag har jobbat ihop och för att jag prioriterat det, men jag är så glad att min mamma sa nej till fåniga kläder! Grejen nu är att mamma ofta vill kompensera alla dessa nej under min uppväxt att hon vill bidra med pengar nu istället. Hom ville t ex ge oss pengar varje månad så vi kunde flytta till en trea. Hallå! Vet hon inte hur hon har uppfostrat mig egentligen? Pengar går först till hyra o räkningar, sen läggs det undan pengar till mat och sen kan man ha kul för resten! Men har man inte råd med en högra hyra flyttar man inte till en större lägenhet, punkt slut!

Det är tur att min mamma har stått ut med mitt hemska humör under tonåren för hon är världens finaste mamma och vän!